Far och mors dag

Vi är alla olika men för att ge en bild av hur jag tänker och fungerar kontra hur barnens mamma tänker och fungerar så är detta och födelsedag tydliga exempel!

Till mors dag hörde jag av mig till mamman för att ta med barnen och köpa kort, present/blommor och tårta.

Barnen fick välja vad de ville ha och äldsta sonen skrev kortet, jag hjälpte med vad som skulle stå och höll i minsta pojkens hand när han skulle skriva sitt namn.

Detta gav vi sedan till mamman, som tackade, tog emot barnen och stängde dörren.

Barnen påpekade när vi träffades nästa gång att de tyckte det var trist att pappa inte fick vara med och äta tårta.

Så hur gick fars dag?

Barnen tilläts inte träffa sin pappa på fars dag, inte heller ge något. Mamman tog istället med dem för att fira hennes pappa med barnen.

På kvällen fick äldsta sonen ringa ett snabbt samtal till sin egna pappa och säga grattis.

Den minsta pojken fick inte ens göra det.

Tror ni att barnen fick fira sin pappas födelsedag? Deras pappa som då fyllde 40?

Då tror ni fel, inte heller detta släppte mamman kontrollen över dem för. Istället kunde jag finna äldsta sonen spelandes Fortnite nästan hela dagen. På kvällen tilläts han dock ringa och säga grattis, återigen utan lillebror.

Detta mina läsare, är mamman till mina barn.

Detta är en människa som inte har någon kärlek till någonting utom sig själv.