Mina pengar är av intresse – Inte min närvaro

Detta summerar ganska tydligt en av de senare situationer som uppkommit.
Mamman frågar om jag vill göra Lucas kompiskalas detta året och jag förklarar att jag gärna vill göra det men att jag tror jag behöver hjälp för att jag inte är van. Jag efterfrågar ett samarbete.
Mamman och jag pratar om alternativ och jag frågar sonen i samband med umgänge.
Han berättar då att han vill ha sitt kalas på Knock em’ down, jag informerar mamman om detta.
Mamman pratar sedan med Lucas och bokar sedan in Knock em’ down, antalet inbjudningar och vilka dessa ska vara. Jag hålls utanför detta, och känner således att hon kör åter sin grej och skiter i mig, med skillnaden att denna gång vill hon att jag ska vara med och betala hälften.
Jag berättar för henne hur jag känner och tänker och att jag inte tänker bara med och betala om jag inte får vara delaktig i planeringen. Mamman svarar kort att det är nog bäst att vi inte gör det tillsammans.
Hon efterfrågar att vi ska ha kalaset vartannat år, allt för att lindra hennes ekonomiskt situation.
Svaret från mig lät sig inte vänta och jag förklarade att hur hon väljer att fira sin son är upp till henne och hur jag väljer att fira min son är upp till mig.
Att välja att inte göra det tillsammans med mig ger henne inte rätten att diktera hur jag ska fira honom.

Tänk er att det fanns en tid då hon sa och tyckte att jag inte var närvarande i barnens liv men det går mer och mer upp för mig var problemet hela tiden har legat.
Det är svårt att vara närvarande när en förälder gör allt för att hålla en borta, men att skylla allt på den andra föräldern – Det är enkelt.

Att ta ansvar för sina handlingar kräver mognad – Att beskylla andra för allt, kräver ingenting..