Barnens mamma fyllde år

Barnen var hos mig vid tidpunkten för detta.
Självklart bjuder jag hem henne så att barnen ska kunna ge henne presenter och sjunga för henne.
Hon avböjer.

Barnen blir ledsna för det var faktiskt de som önskade att deras mamma kom.
Jag samlar krafter och hör av mig till barnens mamma och erbjuder henne att hämta barnen och spendera några timmar med dem så att de får fira henne.
Hon avböjer, hon har andra planer.

Andra planer som går före och är viktigare än sina egna barn tydligen.

Inte ens några timmar kunde hon unna sina egna barn denna dag.
Eller jo, för på kvällen, när hon insåg hur jävla dumt hon betett sig så försökte hon ringa till respektive barns telefon men de ville inte prata med henne –
– Jag klandrar dem inte, så som hon behandlar andra blir hon själv behandlad.

På kvällen övertalade jag barnen innan läggdags att i alla fall sjunga för mamma, så vi spelade in ett meddelande där vi alla sjöng och skrattade för att det blev lite tokigt.
Deras mammas svar?

”Tack så mycket, hälsa barnen och tacka och ge dom en stor kram.”

Det var allt de fick, och de fick läsa det. Lucas svar, även om jag inte uppmuntrar att svära, var klockrent:

”Fy fan vad tråkig hon är!”