Domstolen

Efter att ha haft det interimistiska beslutet i lite mer än ett halvårs tid så var du nu dags för domstolen att försöka få till något hållbart.

Mamman krävde ensam vårdnad av äldsta sonen och fortsatt ensam vårdnad om yngsta.

Vidare ville hon ha varannan vecka fredag till måndag(hon ville alltså MINSKA umgänget från hur det varit de sista 8 månaderna). Detta efter att hon dessutom sa att detta ungönget dungerat bra, så krävde hon ändå ett ännu mindre umgänge!

Återigen ingenting om sommarlov, höst, vinter, påsklov samt högtider.

Jag krävde gemensam vårdnad av bägge barnen.

Mamman får boende eftersom jag arbetar natt men med utökat umgänge till att nu omfatta 1 vecka ena gången och 5 nätter andra gången(följer mitt arbetsschema).

Vidare krävde jag 4 veckor på sommarlovet samt varannan högtid. Jag ville också reglera fars dag, mors dag, mammas födelsedag och pappas födelsedag samt 3 timmar umgänge de veckor barnen inte är hos mig för att exempelvis hjälpa med läxor.

Resultatet?

Inte bara fick inte mamman ensam vårdnad om äldsta sonen. Hon förlorade ensam vårdnad av yngsta barnet.

Umgänget blir 7 nätter + 5 nätter och följer mitt arbetsschema. Vid förändring ska likvärdigt umgänge ske efter nytt schema och dialog mellan mig och mamman.

2+2 veckor på sommarlovet, varannat lov, varannan högtid med datum specificerade av mig.

Domaren sa att han inte i domen kan skriva in fars dag, mors dag etc.

Vidare fick inte barnen 3 timmar i veckan de veckor de inte är hos mig.

I slutändan förstörde barnens mamma både mina barns och mitt liv.

Vad fick hon för det? En fet räkning och en gigantisk förlust.

Problemet nu?

Istället för att förstå hur illa hon agerat så beskyller hon mig och övertygar sig själv om att jag är den lögn hon så länge levde.

Hon vet kanske innerst inne vad hon förstörde, vad hon förlorat och vad det kostade henne, men istället för att svälja stoltheten så är det lättare att skylla på någon annan istället för sig själv.