Försök till att samla information

Känslan av en förälder som kidnappat sina egna barn var slående.

Mamman fortsatte att undvika kontakt och jag var desperat. Jag försökte få information av anhöriga, och nog satt de på information – Tyvärr ingen som gynnade mig.

Istället blev jag bemött med rädsla och avsky. Anhöriga vågade inte öppna sin dörr för att prata. Det var det sjukaste jag någonsin varit med om och jag kunde inte fatta vad jag ens hade gjort för att förtjäna denna silent treatment. Det var så sjukt!

Jag blev senare anklagad för att stalka hennes anhöriga, tillsammans med flera andra förtal.

Det var en anhörig, L, som var den enda som kunde träffa mig och prata face to face(även om vi sågs ute). Hon visste inte om att jag och barnens mamma skulle gå i parterapi, att jag både föreslagit det samt bokat tid, och att denna tid var endast 72 timmar efter att hon lämnat mig.

Vilken vettig människa beter sig såhär efter nästan 10 år tillsammans?

Varför inte ens ge det en chans, betydde våra nästan 10 år så fruktansvärt lite för henne och vad gav henne rätten att ”kidnappa” våra gemensamma barn?