Fortsatt falska spel
Först sitter barnens mamma och lovordar till familjerätt och domstol att hon gärna samtalar med mig kring barnen i familjerådgivning.
Hon sätter sedan i början av augusti upp oss på väntelista. När de sedan hör av sig till henne så svarar hon inte och återkopplar inte heller till dem.
Av nyfikenhet kontaktar jag dem och får då denna information. De frågar om jag vill boka en tid för oss istället eftersom vi ändå ska gå tillsammans.
Sagt och gjort, vi får sista tiden på dagen, kl. 15, och mamman informeras ett par veckor i förväg. Mamman vägrar direkt, hon tänker absolut inte ta kompledigt eller liknande. Jag försöker få henne att tänka om och lämnar tiden öppen. Jag kommer till mötet och in i det sista hoppas jag att hon ändå ska komma, men inte.
Jag mejlar henne och ber om schema så kan jag försöka boka in en tid utifrån hennes ledighet. Detta ignorerar hon, och istället börjar hon prata om att vi kan gå enskilt.
Detta spår kör hon nu på, att vi alltså inte ska gå dit tillsammans för att samtala med varandra kring barnen och kommunikation utan istället vill hon att vi ska samtala om varandra kring barnen och kommunikation.
Samtidigt svartmålar hon mig till anhöriga och genom dessa till min partner.
Svartmålningen går längre än så för nu har även en kollega blivit kontaktad som berättat om hur ”hemsk” jag är. Hur tänker man som förälder här? På vilket sätt gynnas barnen av ett sådant här beteende?
Förstår inte personen ifråga att jag kanske inte klarar av att arbeta kvar och söker och flyttar någon annanstans. Var finns barnens bästa i det?
Men jag förstår att man då inte vill samtala tillsammans med någon eftersom rädslan för att konfronteras är alldeles för stor och så länge man drivs av ett okontrollerat behov av att hämnas för att hon förlorade i domstolen med mera så kommer nog inga samtal att ske överhuvudtaget.
Vad som dock är tydligt är att hon återigen sätter sig själv och sina egna behov framför barnens och hellre ägnar sig åt brott som förtal än att hitta lösningar på problem.