Socialtjänstens ”snabbutredning” – Ett gott skratt.

Utbytta handläggare med 30 minuter kvar till första mötet. De nya handläggarna gjorde uttalanden som ”Fast du har ju inte mått bra på länge”, trots att det var första gången de ens talade med mig.

Redan här kände jag det som en stor lättnad att jag spelade in samtalet flr att sedan få hjälp av tredje part för analysering.

Tack vare detta kunde jag samla kraften qtt fortsätta kämpa i vad som såg ut att vara fullständigt förgäves!

Så, kära läsare, vad de än säger hos socialtjänsten, familjerätten med mera. Det är er lagliga rätt att spela in samtal ni själva är delaktiga i. Ni är inte heller skyldiga att informera om denna inspelning(men ur ett etiskt perspektiv bör man informera).

Socialtjänstens nytillsatta handläggare träffade aldrig, eller iaktog någonsin mig dom pappa tillsammans med barnen.

Ni kan då säkert förstå hur ironiskt det var när de uttalade sig i hur jag är och bör vara med barnen. Detta påtalade till och med handläggare på familjerätten att ”Det förstår inte jag heller för har man inte sett en förälder med barnet så kan man heller inte uttala sig om hur denne är med barnet.”

Ganska illa när en ”kollega” underminerar deras arbete så snabbt och kort inpå?

Eller varför inte nämna att de i beslutsunderlaget tar med punkter från tidigare orosanmälan som jag aldrig fått ta del av eller ens givits chans att bemöta.

exempelvis att jag skulle ha hackat och manipulerat barnens mammas telefon och installerat spionprogram i denna.

Detta och annat tog de med i beslutsunderlaget men tog aldrig upp innan dess. Anklagelser och uppgifter jag aldrig ens tillkännagavs eller gavs en chans att bemöta men som de ändå tar med i sitt beslut.

Men det är inte svårt att förstå varför eftersom mamman vägrade att polisanmäla. Med en polisanmälan hade hennes lögner blivit påkomna direkt och hon hade då aldrig kunnat gå så långt som hon gjorde.

De hade sett att hennes telefon aldrig blivit hackad eller usatt för spionage.

De hade sett att det inte finns någon historik innqn separationen hos socialtjänsten.

De hade sett att det inte finns en enda journalanteckning hos sjukvård som tyder på att barnen på något sätt skulle fara illa i hemmet.

Barnens mammas påhittade cirkus hade fått ett abrupt slut, innan hon hade hunnit förstöra mitt anseende.

Jag har själv bönat för att hon skulle anmäla till polisen eftersom jag vet att det hon anklagade mig för aldrig har hänt.

Blev det någon polisanmälan? Nej.

Istället tog hon sikte på andra punkter att trycka på för att försöka bryta ner mig.

I beslutsunderlaget beskrivs vidare att pappan, jag, sköter kontakten med barnens farfar. Hur ofta och i vilken omfattning är dock oklart, står det.

Kära läsare, barnens farfar har varit död i över 15 år.

Behöver jag ens fortsätta för att ni ska förstå hur jävla fruktansvärt uselt och partiskt arbete dessa handläggare gjorde.

De skulle också utreda i huruvida det fanns en risk i att barnen fritt fick leka på parkeringsplatsen utan tillsyn av mamman.

Denna fråga utlämnades totalt så hela utrwdedningen handlade i slutändan om att framställa mig som en dålig förälder med psykiska sjukdomar.

Jag anmälde till deras chef, men som så många gånger förr hände ingenting.

Hur dessa två handläggare kunde få fortsätta denna cirkus är för mig än idag ett mysterium.